Nio månader
Kategori: Allmänt
Idag, för exakt nio månader sedan hade jag och Micke bjudit in till Svantes dop.
En underbar vinterdag. Snön gnistrade i solen, vindstilla och kallt på ett skönt sätt. Vad gästerna inte visste var att vi i två månaders tid hade planerat, inte bara Svantes dop, utan även vårt bröllop.
På förmiddagen fotades vi vid vackra Hellidens Slott av duktiga Pollypix. ( Anna och Michaela ) Och på eftermiddagen fylldes Acklinga Kyrka av familj och vänner. Vi hälsade glatt när alla kom. Något stressade dock. Dels med tanke på vad vi skulle göra och dels för att dopklänningen strulade och när vi ska mata Svante i kyrkan märker vi att vällingflaskan är kvar hemma! Vi hann precis tala om för Svantes faddrar om vår överraskning innan min familj glider in genom portarna.
Strax innan klockorna börjar slå smiter jag upp på läktaren och byter om från min nyinköpta gröna klänning, till min ännu nyare vita. Två dagar innan bröllopet hämtade jag brudklänningen i Nääs, utanför Göteborg.
Klockorna slår och dörrarna slås upp samtidigt som kantorn spelar bröllopsmarchen. Ett sorl går genom församlingen tillsammans med några spontana utrop. " jag visste det!" " Oj" "Vad fina ni är!"
Det blev precis som vi ville ha det. Enkelt, prestigelöst, utan förväntningar, personligt och kärleksfullt. Vi njöt av vacker musik, bytte ringar, sa våra "Ja" och vigselakten övergick till dopakt. Svantes tur att vara i centrum. Mer musik och nyfikna barn som samlas kring dopfunten.
Efteråt bjöds det inte alls på smörgåstårta i Kyrkans hus som utlovat. Utan bröllopsfest i Valvet på Fyran huset. God buffé, tårtor och dans. Uppsluppet och trevligt. Ringdans, känslosamma tal, improviserad bröllopsvals och många skratt. Mina föräldrar tog barnen över natt. Underbara föräldrar! Vi drog till Skövde på natten och sov på hotell.
Vi har varit tillsammans tio år och jag kan ju inte påstå att våran relation förändrats på grund av att vi gift oss. Men att heta samma efternamn som övriga i familjen gör mig lycklig. Jag tittar på ringen på mitt finger, och känner mig stolt. Jag tänker tillbaka på dagen för nio månader sedan och känner mig tacksam. Och när jag tänker på vart vi är idag, och alla år vi har framför oss, känner jag mig både förväntansfull och trygg.
Hey ho, let´s go. Underlaget krävde ju sina skor...
